goldenmoonlight

Kylan börjar bli påtaglig vid det här laget. Det är just de här stunderna som gör oss påminda om att värmen kommer att dröja, kanske något för länge. Hur som helst känns dagarna numer som ett timglas, ni vet när sekunderna går och sanden bara fortsätter att rinna, utan någon egentlig betydelse.
Men idag kändes som en sådan dag som kom att ha betydelse, kanske just av den anledningen att den innehöll något som gjorde skillnad i vardagen. Jag såg några avsnitt av One Tree Hill till att börja med, som fick mig att börja fundera lite kring olika saker. Återkommer till det senare. Emelie tittade förbi en stund sedan åkte vi iväg till min syster och hälsade på henne ett tag. Vi hade en del att prata om vi tre, vilket är sig likt. Det kan vara riktigt roligt att tänka tillbaka på saker eller stunder som alla delar, som man kan skratta åt och alla vet att just den stunden kommer att finnas kvar. Lääänge.

Annars är det lite saker i rullning för tillfället. På torsdag ska jag på jobbintervju, spännande. Hoppas turen vänder!

Nu tillbaka till min tankeställare, angående livet. Några väl valda ord av J.F Kennedy.

John F Kennedy said that; " the courage of life is a magnificent mixture of triumph and tragedy. A man does what he must in spite of personal consequences, in spite of obstacles and dangers and pressures and that is the basis of all (human) morality..."