goldenmoonlight

Det kändes som att det låg i luften idag, det tunga och grå som ständigt trycker på, nästan som att det blir svårt att andas. Har ni någonsin känt att det inte finns något ni hellre skulle vilja göra än att kräkas? Jag vet, de låter hemskt, men det som är ännu värre är att även om jag bara vill kräkas på allt så går det inte, därför att jag inte kan göra något åt det.

Jag har upplevt det här traumat förr, men nu kändes det så annorlunda. Jag ska försöka mig på en någorlunda förklaring med jag ber om ursäkt om det är oförståeligt.
Men jag kan börja med att säga såhär; en person som står en nära, en person man ser upp till, ens förebild, har man vare sig man är medveten om det eller inne skapat sig en bild av. Exempelvis om hur personen är, eller den de framställt sig för att vara. Vad gör man när den bilden helt plötsligt rasar samman, när det visar sig att den person man trodde man kände visar upp en sida man inte visste fanns? En sida som man har haft aningar om men kanske inte velat se eller i över huvudtaget ta till sig. Hade jag kunnat svara på dessa frågor hade jag gjort det, men det kan jag inte. Jag känner mig bara så otroligt besviken, arg och ledsen. - Where do I go from here?

Det enda jag vill ha är en förlåtelse, en förklaring. Det är din tur nu, du får ta första steget så är det bara. Jag orkar helt enkelt inget mer...



One thing is clear, people tell lies to make it through the day.

It's been a tough year on hearts, it still is...





Jag älskar dig mormor Maj, krya på dig och bli bättre nu! <3