there was general confusion
Ja, jag vet att det var evigheter sedan jag skrev sist men faktum är att jag inte har haft någon dator till mitt förfogande. Av någon märklig anledning har datorskärmen varit lite ur form om man nu kan yttrycka sig så, därför har den varit på en visit till Tyskland fram och tillbaka för att nu vara i sitt rätta jag där det faktiskt går att urskilja igen vad som visas på skärmen.
Den här månaden har först av allt innehållit träning och för det andra lite mer träning. För att tala klarspråk har jag med andra ord börjat träna minst 4 gånger i veckan. All denna träning har tagit på ens krafter och energi. Från att ha varit inaktiv till största delen av mitt liv där den dagliga träningen bestod av promenaden till och från bussen påväg till skolan till att sedan ändra om på vanorna radikalt både vad gäller kosten och hälsan. Vilket sannerligen kroppen inte tackar nej till nu såhär i efterhand. Men vill man se resultat till sommaren är det bara att ge gärnet. Tur är väl att vännerna finns till hands för att peppa när motivationen börjar svikta. Det går lite lättare när man känner att man har någon som vill uppnå samma mål, då kan man kämpa tillsammans vilket utesluter att man kastar in handduken redan i första ronden.
Imorgon ska jag köpa ett terminskort som räcker fram till sista Juni som ligger på runt 800 kr. Det med månadskort är inte ens att fundera på då det kostar 350 kr. Onödiga utgifter helt klart.
I förra veckan hade jag tid hos Pia, studievägledare, på höskolan. Vi pratade om mina planer på att börja läsa till hösten. Psykologprogrammet är min dröm men mina betyg räcker inte till då snittet för intagning ligger kring 2.0.
Vilket istället ledde till andra alternativet som är Socionomprogrammet. Det ser mer rimligt ut. Men det finns även ett tredje alternativ som jag sitter och grubblar på just nu... om jag ska ta en s.k. "Filosofie examen", där man plockar ihop ett program med ämnen utifrån eget intresse. Med det alternativet får jag möjlighet att läsa det jag är mest intresserad av, nämligen psykologi. Men nackdelen är att man aldrig kan bli psykolog utan att ha gått psykologiprogrammet. Istället får man ta sig in på sidovägar till arbeten som är snarlika. Men det är några saker som jag måste ta hänsyn till i mitt val av studier. Exempelvis vilka jobb som efterfrågas på arbetsmarknaden, möjliheten till arbete sedan så klart det viktigaste för att kunna fullfölja studierna hela vägen, återigen mitt intresse. Utan intresse kommer motivationen att svika efter hand. Det är bara ett antagande men jag tror att om man inte brinner för det man läser hur ska man då kunna finna någon betydelse i det man gör? Och i så fall vad resulterar det i, om inte självmissunnande? Jag tror att det viktigaste av allt är att göra det man gör för ens egen skull och inte för någon annan.
Som ni kanske märker i det här inlägget kan jag vara rätt djup i mina funderingar emellanåt, haha... men nu insåg jag att folk som inte känner mig och läser detta kommer förmodligen få en ganska snedvriden bild av hur jag är som person men men...
Nu ska jag sluta vara så analytisk och göra i ordning någon typ av lunch. Det lutar åt "Fattiga riddare". Muuums :D
Ha de gott :)
haha sorry! (a) kom inte på vad det hette ..